Efter middagen på Indigo i går med Sus kom jag hem och såg en oväntat bra film: Love and other disasters. Den handlar om 30-åringar i Londons konst- och modevärld; en faghag och hennes bögsambo, en kvinnlig poet som äter haschkakor och läser dikter om KÖTT och svarta kukar och en fotograf från Argentina som alla tror är gay. Den var rolig, på pricken flera gånger och jag blev på jättebra humör, längtar till London.(Det enda minuset är Brittany Murphy, om man sett henne äta kyckling i Girl, Interrupted vet ni vad jag menar - dessutom är hon i underkläder mest hela tiden, förmodligen för att hon numera är så sjukt vältränad.)
Efter denna energiinjektion la jag mig i sängen med pappas alla papper, hittade ett maskinskrivet brev ställt till Carlo Derkert på Moderna Museet om en fotoinstallation han ville göra, det här måste varit i slutet av 50-talet (MM invigdes 58...?). Han berättar om någon taxiresa en sen natt i Stockholm med Billie Holliday i radion och bilderna i fönsterrutorna -
Sedan hittade jag en dagboksanteckning om en kväll i Grytnäs, Kalix, då han gråtit i kaffekoppen för att han känt sig ensam, och jag blev så rörd, det kändes intimt att läsa sin pappas innersta tankar som 20-någonting, nästan inte rätt -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar