tvåsamheten

Vad kan jag säga om Zandéns/Gyllenhammars text, egentligen? Jag, som proklamerat den ömsesidigt hårdhänta kärleken sedan pappa dog - givetvis som en reaktion på sorg och desperation. Jag hyllar Isabelle Hupperts kyla och de skruvade sexscenerna i Pianisten, Michael Houellebecqs depraverade turistsexskildringar. Jag lämnade kärleken i Ryssland just av denna anledning, lusten fanns inte där längre. Tydligen ansåg jag den vara viktigast, trots att hjärtat fortfarande ömmar när jag tänker på honom och vår tid tillsammans. I dag vill jag hylla tvåsamheten - detta att i vardagens alla till synes obetydliga företeelser bli sedd och skapa någonting, som åtminstone just då kan kännas beständigt. Planera sin framtida lycka oavsett om den en dag kommer gå i spillror. Jag vill inte vara en dagfjäril. Jag vill vara fast förankrad tillsammans med någon, men sväva i allt annat.