Något jag gillar är icke-funktionsdugliga föremål. Jag har haft pojkvänner och en far som varit funktionella till det yttersta och som inte tvekat att klaga på min fabläss för fina, onödiga ting. Ett exempel är klockan som mamma hade när hon var ung - den passar min smala arm så väl, tunt armband i svart läder och guldinfattat urverk. Minour problem är att den inte fungerar och inte går att laga. Det bästa med att vara singel och autodidact är att ingen klagar på ens weird stuff.
Något annat jag gillar är minnen som får en att gapskratta i ensamhet. Som i dag, på tåget. Plötsligt mindes jag en kväll i St. Petersburg, jag och Sofia och Julijas älskare Aliosja i Pusjkina, hur vi går i ett skogsparti och jag snubblar på en rot (det var mycket roligare än det låter). Sofia och jag råkar ofta ut för olika buskis-scenarion, som i torsdags när hon tappade mobilen i toaletten, eller varför inte när vi bodde hos balettmannen från Marinskijteatern som visade sig vara pedofil.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Grattis, du får en K special ikväll, 20.00 SVT2.
Jag vet, my lucky day!
Jag vill höra om det sista!
Balettmannen? Han finns nog med i gamla bloggen någonstans. Värt att upprepas dock.
Ha, ha, ha. Skrattar när jag ser dig framför mig, krärla på marken i St Petersburg. När Julias älskare plockade upp någon slags plastmojäng och trodde det var en del av din packning. Som sagt. Går inte beskriva. Det märkligaste fallet någonsin.
Sofia: Ja, jag skrattar högt även nu.
Skicka en kommentar