lördag 30 augusti 2008

all that thirst

Varje månad detta hormonöverflöd - tunnelseendet, elektriska fält. En kropp som skriker, men framförallt: det dåliga humöret, att vara sur. Stannade medvetet hemma i går kväll, tvättade flera kilo tvätt, gick fram och tillbaka i mörkret (min tvättstuga ligger nere på gatan, bredvid en fiskrestaurang) i någon slags joggingoutfit och A:s för stora stickade tröja. Såg filmen Min brors flickvän och grät och skrattade högt om vartannat. Den är rolig, faktiskt jätterolig. Och smörig. Perfekt.

Jag läser Morvern Callar igen. Det svenska boken är designad som ett Silk Cut-paket och är översatt av Jessika Gedin. Boken är bättre än filmen. Jag och Pamela J pratade om den, om det avskalade språket, enkelheten, nerven. Värt att eftersträva. När jag lyssnar på Portishead-taggen på last.fm känns London inte långt borta. Försöker skriva om den tiden, om min bror. Om triphop, britpop, klubbar och smuts. Tegel och heltäckningsmatta.

PS. Någon från ett universitetssjukhus har hittat hit genom att googla "Kafka Asperger syndrome".

4 kommentarer:

The Fat Controller sa...

Aaah - och jag som precis läste just den utgåvan i förra veckan. Har dock inte läst den på originalspråk, inte heller sett filmen. Även jag fick otroliga 90-talsvibbar när jag läste. Den här maniska musikkoll-onanin. Blandbandet som skulle visa vem du är, egentligen. Svårare att hålla på så där idag, tänker jag mig.

S sa...

Ja, subkulturer existerar ju inte på samma sätt längre nu när allt är så lättillgängligt. Har du läst "Kärlek är ett blandband" av Rob Sheffield?

Samantha Morton spelar Morvern Callar i filmen. Jag gillar henne.

ADHD och ADD sa...

Kunglig är glömskan om övermåttets avighet. Nu kan jag också somna med veteskapen om att någon på ett universitet sökt på ssambanden mellan kaka och asperger hoppas att den personen ser detta och tänker *kaffefilter* tids nog.

Allt törst har också sin upprinnelse. Så härvidlag skördar tanken en fråga till karneval

salvada kant sa...

Köpte den för ett par veckor sen! Kom på att jag aldrig läst den men alltid velat, och nu kändes det som om det gått tillräckligt lång tid, liksom.