Jag tänker mycket på Isabelle Huppert i filmen Pianisten.
Hon påminner om bokens författare, Elfriede Jelinek.
Försökte läsa den minns jag. Febrigt språk, sparsam interpunktion.
Jag såg den på bio, ensam. Eftermiddagsföreställning, bara jag och pensionärstanter i den lilla salongen. Jag tror att de blundade, att de ville gå, att det var too much. Eller så var det precis tvärtom.
Btw, det här är nya bloggen. Anette L'orange har gjort den fina illustrationen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar