Isabelle stirrar på mig från datorn skrivbord, liksom med föraktfullt höjda ögonbryn.
Och jag lyssnade på Marie-Louise.
Kände i varenda nerv, att här kan man inte sitta.
I strålningen från skärmen. Papperstravarna, lysrören, alltihop. Jag blir så trött.
Det kan inte vara meningen att det ska vara så här. Sitta, sitta, sitta.
Måste ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det där var himla snyggt skrivet, hörrudu.
Uh, krisig dag.
nej, det är inte sunt med nio til fem tror jag. verkligen inte.
Skicka en kommentar