lavendel, cologne

Ledighet i all ära - men all denna overksamhet, den gör mig tokig. Det kryper i benen, kliar i ögonen, kanske blir jag allergisk av att bo hemma hos mamma för länge. Ibland sitter vi uppe på nätterna och pratar, hon berättar känsliga saker och gråter en skvätt. Börjar förstå att pappa behandlade mig som en vuxen, inte som en dotter, under sjukdomstiden och att det kanske inte är helt ok, så här i efterhand. Kanske trodde han att jag var starkare än mamma?

Det var kul att besöka mormor på sjukhuset. Hon är tuff, vacker, trots att hon för tillfället är invalidiserad pg a en bruten lårbenshals. Och så lever hon på chokladbiskvier och Coca Cola.

I går hittade jag hans bröllopskostym i en låda. En lavendelblå YSL. Frågade mamma om jag är morbid som använder min döda fars bröllopskavaj...? Nej, hon tyckte inte det. Hon vill bli av med grejer. Jag visste inte att kostymen var blå. Alla bröllopsfoton är svartvita.

Sysselsätter mig med att leta hotell i Köln. Åker dit i slutet av januari på jobb (ska träffa Roche). Vet inte så mycket om Köln, knappt att det heter Cologne - tydligen är det Tysklands "mediametropol".