apricot

Jag har suttit i konferens hela dagen, lyssnat på visioner, metoder, strategier. Plattformar, paragrafer. Sett på när det har skissats upp på blädderblock, ritats på whiteboard, post-it. Suttit tyst med intensiva menssmärtor. Ser fram emot helgen, behöver bli fri från intryck åtminstone för en stund. Cyklade till simhallen, simmade några längder, bländades av väggarna i aprikos, ljusblått. Insåg i omklädningsrummet att den här resan innebär konfrontation, plötsligt all denna tid att lyssna på mig själv och se mig själv. Vad gör jag med all denna rymd? Stod i kön till duschen och tittade på sjuåringar, tioåringar, fjortonåringar, hur stolt de bär upp sina kroppar! Blev plågsamt medveten om hur lång tid det tar att må bra igen. Jag vill tycka om min kropp och inte ha ont. Jag vill kunna sitta på ett möte och känna att rösten bär och inte sänkas av smärtor i rygg och mage. De här fyra månaderna kommer att bli en utmaning eftersom det nu inte finns några hinder för mitt välmående, bara min egen orkeslöshet.

Är i så dålig kondition att jag hyperventilerar av att röra mig i Visby innerstad, upp för backar och kullerstenar. Cyklar i motvind och kommer fram genomsvettig. Håret sprakar av elektricitet, från kalket i vattnet eller det fuktiga vädret. Tur att min vardag är så kravlös. Vill bara röra mig i våningen, baka lussekatter, läsa. Var på biblioteket igen, lånade två filmer: Brudtärnan av Chabrol, Love is the devil av Maybury (om Francis Bacon).