Eftersom min hjärna är ockuperad och några lager av tänkande är avkapade låter jag andra tänka åt mig. Det har inte så mycket med amning att göra utan beror på sömnlöshet och den logistik som krävs när man har en snart fem månader gammal bebis. Juste, som flyttat från Berlin till London, frågade om jag känner mig förändrad. Jag svarade nej, och det är ju sant, jag känner mig ännu inte som en mamma, den stora skillnaden är förstås vardagen och de prioriteringar som jag nu gör. Och - bristen på djupgående tankar. Å andra sidan fascineras jag av hur handlingskraftig man blir med ett barn, för att man måste. Man bara gör. Ibland, mitt i det rosa fluffet, blir jag nedslagen av hur jag som kvinna går igenom så mycket tungt. Förlossning... smärta, amning och sedan dags för preventivmedel igen... hormoner, smärta igen. Inte undra på att vi har komplexa relationer till våra kroppar, när de utsätts för allt det här. Antar att det är det svåra för mig att ha barn, konflikten mellan kärleken till honom och viljan att ha min egen kropp, för mig själv.Hursom. Det här inlägget skulle handla om en annan favoritblogg som jag läser när jag behöver inspiration och själsligt vitamin. Ida Skovmand och hennes idelwood. Korta, ibland geniala, inlägg som ruskar liv i mig.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar