Det är vår? Fåglarna kvittrar och det är äpplen kvar på trädet utanför fönstret. Skönt att vintern inte blir så lång som förra året, men jag saknar snö och det milda vädret är väl bara ett resultat av miljöförstöringen. Hursom har det varit en julig jul med stor bonusfamilj, god mat och glad unge. Känner mig sentimental emellanåt, känsloregistret är lite satt ur spel och jag pendlar från högt till lågt på några sekunder. Läste Lokkos fina text om sitt avsked till London och grät en stund över förlorade städer och bristen på excentricitet i Stockholm (Bagis ett undantag), saknar storstaden samtidigt som jag inte alls orkar med den. Lokko väntar barn och flyttar hem till Sverige. Jag och Adam har förstås tänkt tanken att bo med Isak i någon europeisk stad, men frågan är om effekten av allt krångel är att man blir härdad eller bitter. Blev ju rätt less på Berlin när jag var där sist och fick bära barnvagn upp för trappor, fastnade med hjulen i kullerstenar och blev mörkrädd i Kreuzberg, mitt gamla kvarter! (Då är ändå Berlin en barnvänlig stad, i jämförelse med till exempel Paris.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar