Berlin, A love story

Kära Berlin. Jag har ca 41 dagar kvar i dina armar. Jag väntar på Juste i vår nya lägenhet på Pflügerstrasse och solen har redan gått ner. (Vi har ännu inte smittats av svininfluensan.) I morse när kyrkklockorna ringde gick jag över kullerstenarna i den milda höstsolen, köpte tidningar i hörnet av Pannierstrasse och åt frukost på Rita's. Mitt hjärta bultade för dig. Separationsångesten har redan satt in - jag undrar hur det ska gå, hur jag ska klara att lämna dig så snart. I lägenheten brinner ljus och mina skor står bekvämt intill Justes, i badrummet trängs våra flaskor och make-up, tvätten torkar över elementen. Kära Berlin, jag trodde mitt bröst skulle sprängas av kärlek till dig för någon natt sedan, min tunga i din mun och kroppen varm av vodka och sekt, vi glittrade ihop till tonerna av någon jazzslinga och med smaken av turkish delight från morgonens marknad. Jag är dig tacksam för människorna du fört mig samman med, vars händer jag smekt under borden, vars kroppsvärme jag delat. För möjligheten att planlöst vandra mellan dina alléer och grandiosa parker, mellan dina caféer, barer och technovibrerande betongväggar, under din regntunga himmel och åskstinna moln. För utsökta måltider, extravaganta upplevelser, dina unisexbadhus, din alternativa konstscen, dina bayerischer blockmalz, halloumi teller, prosecco mit eis. Jag var en del av den mänskliga mur som bildades för att fira att det var tjugo år sedan öst och väst förenades, vi tände ljus i mörkret och jag fällde tårar för dig. Kära Berlin, nu sätter Juste nyckeln i låset. Jag värmer pastavattnet, öppnar vinet. Drar upp volymen på Arthur Russell. XXX