literary aphrodisiac

Boris Michailov

Efter en grosse tasse kaffee på Rita's, en timme med The Observers svårmanövrerade bilagor och gårdagens shiatsu är jag beyond myself, uträtad, aningen mer klartänkt, i fas. Gick genom regnet utan smärtor, dropparna mjuka som honung mot min panna. Jag vill beställa Zadie Smiths essäbok Changing My Mind: Occasional Essays. Engelska språket triggar mig, detta sexiga vokabulär, meningar som indulging political grips and sexual kinks. Robert McCrums kolumn They're chips off the old eastern bloc var intressant, om litteraturen efter östblockets avveckling. En radikal förändring som han menar orsakade förlusten av många författares raison d'être. Han tar Ryssland som exempel: när landet öppnade upp för väst i en slags kommersiell anarki slukade massorna en ny våg av "oseriös" litteratur (sex, droger och våld). Och de författare som haft ett system att revoltera emot tappade sin drivkraft. "The totalitarian state had provided the strongest aphrodisiac for creative writing." (Andrew Nurnberg) Å andra sidan verkade glasnost som ett lavemang för tystade författare, t ex Sorokin med sin extrema post-sovjetiska uppgörelse Goluboe Salo (Blått fett) som provocerade fram bokbål i Moskva. (I Östtyskland fick författare som Christa Wolf ta sig an ämnet 'unification'.) Själv lider jag av litterärt vakuum, töväder. Vill ha tillbaka min energi, lusten finns där, men inte tillräckligt för att behålla fokus mer än för en stund. Distraktioner. (Kände huden vid hans hals mot mina läppar i sömnen.)