enjoy the silence

Efter ha sett denna fina film (Lettland 1965) tänker jag mycket på ljud och att inte höra dem. Att vara döv. Jag håller händerna över öronen och sjunker in i min egen andning. Det är mer än helt ok. Nattens oljud skär fortfarande i huvudet, bitska kommentarer och plinkiplonkmusik som jag kunnat vara utan. Hade jag varit döv skulle jag ändå känt pulsen, jag hade förlitat mig på body language och ögonkast.