Varför har jag missat pappa-debatten?
Jag är så fel ute med min egen bok. Fel tajming. Pappalitteraturen har nått mättnadspunkten.
Läser just nu Schulmans bok som kommer i april, eftersom jag ska recensera den. Han skriver ungefär som jag skrev för tre år sedan, innan min story började ta andra vägar: öppet, ärligt, full av ocensurerad saknad. Skönt att få höra någon annans version av sorg. Någon som vågar visa sig svag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar