Det är lördag, jag är på fotogalleriet. Julio Iglesias lägger sig som bomull över lokalen, små flimrande värmeljus och kaffe att dö för. Varför jag är svag för italiensk smörsång har jag inget svar på, kanske började det på kaffebaren i Petrozavodsk, längst ner på Leninavenyn, där en servitör med svart fluga serverade mig hjärtformat skum till samma toner som nu. I grund och botten är jag barnsligt romantisk. Jag har bara inte fått utlopp för det än. Var i Stockholm kan jag dansa tryckare till Julio Iglesias i chiffongklänning....? Var finns romantiken.Drack öl med irländaren, på Friheten. Mitt skratt ekade från balkongen, ölen nästan sprutade ur munnen. Är glad över att ha hittat a perfect drinking buddy. Vi ska försöka lokalisera s/m-byn som ska finnas någonstans på Gotland. You're bold, sa han innan vi skildes åt. No, you are! svarade jag som trodde han sa bald. Sedan gick jag till puben i närheten av mitt gårdshus och blev full med J och en engelsman.
Irländaren frågar mig hur jag står ut med tristessen på ön. Jag upplever den inte på samma sätt som han. Längtar till storstaden då och då, en släng av lappsjuka, men jag sysselsätter mig. Synd för irländaren att han inte läser böcker. Jag uppmanade honom att gå till biblioteket och det gjorde han, men istället för att låna något i den engelska sektionen hade han blivit så fascinerad av lokalerna och glömt syftet med sitt besök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar