like a hurricane

Har inte tagit ögonen från skärmen på hela dagen, ansiktet är fullt av små röda utslag och kylan gör huden knastertorr. Känner äntligen att jag har fokus, börjar styra upp saker ordentligt och det ger förstås en kick. Det spelades någon Bowie-låt på fotocaféet när jag drack deras underbara kaffe och poff, en sekund av happiness. Min look börjar anta en mer och mer trashig form: avskalat rött nagellack, trasiga jeans, slarvigt knuten sjal och stripigt hår med utväxt (very heroin chic). Som sig bör på en ö i smällkallaste vintern. I går hade jag en toppdate med IRL (=irländaren), middag på Bolaget, 2 whisky sour på Masters (poff happiness igen). IRL är världens skönaste. Skitbra att prata döden med, överhuvudtaget allt som är jobbigt. Han är ett biffigt lyckopiller, straight up. Glugg mellan tänderna och stor som ett hus. En underdog som uppnått sin dröm om att bli pilot. En kväll med honom ger perspektiv nog att sluta bry sig om petitesser och jag känner mig stark, avspänd. På bibblan lyssnar vi på musik i hans dator och jag skrattar åt att han har ett flygplan på sin desktop + en bild inifrån cockpiten på sin iphone. Det är häftigt att få höra historier från luften. Det går inte att föreställa sig. Hurricanes, sunsets, molnbanker.

PS. Nu ska jag titta på Shortbus som jag hittade för 39:50 på ICA.

bitterlemons