Och jag knäpper nunneklänningen högt i halsen. Stramar åt med ett skärp i midjan. R frågar om mina Nike är tillverkade av barn i Indonesien och mumlar något om mitt ishjärta -Fredrik sms:ade 08:15 om ljuset över Skeppsbron. Jag frågade vad som döljer sig i dimman. Frosten låg som kristaller över villaområdet, träden fulla av gnistrande äpplen.
Tänker på en sådan dag - jag och Natalija i en öde nöjespark vid Onegasjön. Hon var ljus i hyn, silverblond och klädde sig vanligen i gröna stickade tröjor. Jag frågade om jag fick långa hennes potatisar (menade vantar). Vi satt i ett Pariserhjul och såg hur männen i skinnjackor åt sin lunch i restaurangen vid strandpromenaden: blinier, friterad gris, vodka. Hon och Ruslan hade gift sig. Ruslan - sällan nykter, men alltid stenkoll på litteratur, film. Han skrev en lista över alla ryska moderna romaner som är värda att läsas (t ex Sorokin, Pelevin). Ruslan brukade sitta i vår soffa och surt bläddra i någon Vogue-tidning och gorma om "det ryska modet" (det existerar inte!!) - catwalk med dressat kosackmode, pälsmössor, blommiga sjalar. De hade aldrig pengar, lånade av oss varje månad. Natalijas mamma var min första lärarinna, jag tog marchrutka ut till betonglandskapet och satt i hennes kök, läste barnböcker där varje bokstav symboliserades av ett djur.
Jag undrar vad de gör nu. Var de bor, vad de lever av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar