anna karenina

Med patchoulin kommer minnen jag hade glömt.
Plötsligt minns jag killen vi träffade i transit någonstans mellan Helsinki och Petersburg -
Han hette också Sasja och han hade tunt, svartlockigt hår, var lång och smal med knotiga pianofingrar. Hade rest runt i Europa. Assat en kvinnlig konstfotograf i Hamburg och förälskat sig. Han beskrev denna uppslitande, förtärande passion (som den ryska litteraturen straffade genom att låta huvudpersonen kasta sig under ett rullande tåg) och jag stod som förstenad utanför gränskontrollen. En tunnhårig ryss i hawaiiskjorta fick mig för en sekund att tveka, att vilja gå över min egen gräns, rymma iväg med honom och dricka vin på en fårskinnsfäll någonstans.
Han hade en speciell doft.
En doft av frihet.
Sedan lånade han mig 50 dollar för att jag skulle få korsa gränsen mot Ryssland.
De fick han tillbaka, men vi skildes åt i Petersburg.
Och jag och Sasja no 1 tog nattåget till Petro.