Mitt största problem vad gäller att skriva är otåligheten. Att vilja förklara allt med så lite medel som möjligt, helst kanske tre meningar. Lämna öppet, inte spekulera, kanske inte ens beskriva? Med denna metod kommer min roman bli mycket, mycket kort.
Kanske handlar det om att jag egentligen inte har så mycket att säga.
Jag har inga åsikter, har jag det?
Ingen moral, etik, inga värderingar.
När ska allt detta komma tillbaka till mig...?
(Ja, jag skyller tomheten på sorgen som raderade min hjärna.)
Jag kan bara berätta. That's it. Jag kan skriva om det var varmt eller kallt, skönt eller oskönt, återge vad människor sagt och inte sagt. Jag kan nog till och med beskriva vissa skeden och händelser, till synes obetydliga detaljer.
Det är frustrerande, men jag tror inte att boken kan skrivas på något annat sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar