När vi kom fram visade det sig att D. skadat ryggen på ett glasbord och låg på sjukhus. Vi har därför haft hans fyra rum stora våning på Torstrasse för oss själva.
Jag är sjuk.
Inte ultimat.
Tappat rösten och kraxar fram något som liknar ord. Proppar i mig olika piller och kurer. Ska börja bära med mig block och penna och låtsas att jag är stum. Berlinarna kan inte engelska så bra ändå.
I natt sov vi i den stora sängen och det kändes underligt att vi var ensamma i D:s outstanding bachelor apartment, allt är vitt och minimalistiskt, påkostat. Återkommer med bilder. Vi åt frukost på en inglasad utegård och allt var gult, orange, rött - vinrankor och blodlönnar, bländande solsken och bländande vackert. Müsli, kaffe och jag lyckades få igång min text som har deadline på tisdag. Senare mötte vi J på lunch i Kreuzberg och det var fint att se henne igen.
D. är nu tillbaka och bondar med Julia i köket.
Jag vilar i det enorma duntäcket.
I kväll blir det whisky och Hartkapseln.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar