väggar

Tog ett varv med cykeln, till C igen, kokostopp och prat om juggemaffia (C arbetade precis som A på exklusiv klädbutik vid Stureplan på 90-talet), surfkillar och ringblixt. Lånade Trion från Belleville och Hennes envisa hjärta på bibblan och cyklade sedan upp på klinten och tittade på solnedgången en stund, djävulskt vackert, ja så pass att jag tvingades skicka sms om det, varför vill man alltid dela den sortens upplevelser med någon, kanske för att det satt kyssande par längs muren, inkurade i filtar och bara myste. Och sen - rasande fart ner för backen och varför är det alltid så att man tänker: nu, nu jävlar släpper jag på bromsen, rakt ner i stenväggen, som Birol Ünel i Mot väggen, inte för att man har dödslängtan utan för att man kan, det går, man har den makten och får en kick av att känna den. Tänk att komma med sorgflor över ansiktet till jobbet, sådär bara, det vore något. Vi har ju glamfredagar (ja, det är sant), kanske skulle man piffa upp sig lite de sista två veckorna, sluta se ut som en trashank (även om en manlig kollega tyckte att jag såg punk ut), dressa upp som Bianca här ovan. Letade läppstift på Åhléns en stund, har bestämt mig för att testa allt som jag förut bedömt som fult/tacky - typ bronztoner etc, be new, go further. Därav nagellacket i färgen Cairo (orange). Mitt hår börjar redan ljusna. Vill hålla det mörkt. Jo, jag lånade också Ur vulkanens mun av Helena von Zweigberg, har läst några sidor och gillar den skarpt, mycket bra att läsa när man är singel (ungefär som Maken). Blev förresten överraskad av att läsa att det var Linda som dumpade Johan, typiskt att jag tog för givet att det var tvärtom. Hon tror inte på äktenskapet längre, hon tror på sex och är glad för Johans skull som nu dejtar Maria Andersson. Go Linda!