Jag har sagt det förr, och jag säger det igen. Jag vill gifta mig med Eric Ericson. Brevskrivaren, that is. Ni minns väl att jag hängde vid hans bås på Bokmässan för några år sedan. I morse var han med på Morgonpasset i P3 och berättade om när han skickade hamburgare till Mr Cheng.
Jag är den ultimata brevskrivaren, åtminstone har jag varit det. Alla brevvänners brev har jag sparat, de ligger i skokartonger hos min mamma. Jag och J-B skrev till varandra i flera år, tjugosidorsbrev, och vi träffades några gånger, sov över hos varandra. Jag hade ett gäng gothbrevisar, de skickade mix tapes med The Cure och Siouxsie och ritade bloddroppar med blyerts på det annars så parfymdoftande brevpappret. Jag träffade också en av dem, en kille som skrivit heta kärleksbrev, och när vi väl träffades, var det på Plattan?, var all kemi borta och senare satt jag på hans säng på hotellet, i mörkröd sammetsklänning som jag fått av min brors fru och ville hångla, men det ville sig inte till. På senare år har det bara varit F, min italienska författare, som satt på sandstränder och skrev fantastiska brev med reservoirpenna och ett oändligt byte av mix tapes, filmer, till och med bubbelskum från Florens. Nu har jag inte skrivit på länge, jag borde verkligen göra det, särskilt från Gotland, hans favoritö. Jag har nöjt mig med att skicka kortfattade vykort till vänner i Stockholm, till A skickade jag motivet Raukar i dimma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar