Jag har tittat på dokumentären om Olle Ljungström. Jag gillar Olle. Önskar att han var här, i mitt hus, och pratade några timmar. Olle kan konsten att prata. Och klä sig. Han bär sitt trasiga yttre med stil, det är någonting med hållningen. Jag ser så många ansikten i honom. Under tiden med Reeperbahn måste han varit Sveriges sexigaste kille. I morse råkade jag rycka loss hår med rötterna efter duschen. Jag är vansinnigt trött. Men snön har smält och det är ljust när jag cyklar hem från jobbet. Har en hel del att deala med, som tar emot. Är iaf tillbaka på ön, i skyddad verkstad.
måndag 2 mars 2009
en apa som liknar dig
Jag har tittat på dokumentären om Olle Ljungström. Jag gillar Olle. Önskar att han var här, i mitt hus, och pratade några timmar. Olle kan konsten att prata. Och klä sig. Han bär sitt trasiga yttre med stil, det är någonting med hållningen. Jag ser så många ansikten i honom. Under tiden med Reeperbahn måste han varit Sveriges sexigaste kille. I morse råkade jag rycka loss hår med rötterna efter duschen. Jag är vansinnigt trött. Men snön har smält och det är ljust när jag cyklar hem från jobbet. Har en hel del att deala med, som tar emot. Är iaf tillbaka på ön, i skyddad verkstad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tycker den var stans tristaste, Ljungström-filmen. Men sen är jag en surfitta också. Men liksom, sas det något överhuvudtaget? Jag fattar verkligen inte. Exakt vad var det som var så utlämnande? Jag har såna samtal med kassakärringen på Vivo på daglig basis.
Well, jag bländades kanske av hans skönhet.
Skicka en kommentar