Isen regnade bort i natt och nu: strålande solsken och känsla av vår. Jag promenerade ner till Söderport på lunchen för att titta på ett lägenhetshotell, vackert beläget med havsutsikt. Fick en kick av solskenet, vinterångesten rann av mig för en stund. Har aldrig upplevt våren så starkt som i Ryssland, när helvetesvintern sakta smälter bort och blottar all skit som begravts under snön. Pälsmössor som åker av och ljuset, lukten, ja ni vet, det är egentligen samma som i Sverige - det handlar ju om kontrasten. Hotellentrén såg ut som någon scen ur någon Astrid Lindgren-film och väl inne en intressant kombo av tackiness och smakfull Carl Larsson.Pro: lylligt att bo på hotell. Städning, bredband och tv ingår. Komfort. Jag kan sätta mig i hotellbaren och känna mig som Bill Murray i Lost in Translation. Eller som i Luleå, sexigt, anonymt. Snygga speglar och ljus i badrummet. Golvvärme. Con: klaustrofobiskt, risk för lappsjuka alt. hemlängtan, ensamheten blir tydligare, alienationen. Tillagning av mat begränsat, endast micro och kok-(ej stek-)möjligheter. Ska jag få besök får vi hänga i lobbyn eller i min dubbelsäng.
Hmm.
Ska titta på ateljén ikväll. Den kostar lika mycket som hotellägenheten. Lägger mitt hopp på den.
Боже мой.
2 kommentarer:
inser hur lika murray och gorbatjov är varandra. såg en film med murray på planet, city of ember. en dystopisk barnfantasy. jättebra var den.
jag älskar bill. i alla hans filmer.
Skicka en kommentar