Morena Bar. Jag älskar de små chokladkakorna man får till sitt kaffe. Spansk inredning, tapas på menyn. Bäst av allt, internet access och att de spelar Kate Bush. I går simmade jag i badpalatset på Wiener Strasse (precis här bredvid) och förfärades av att bastun kostade tio euro extra. Sedan tog jag och J cyklarna längs kanalen och spelade pingis med stenade afrikaner och en butchflata som publik. När mörkret föll gick vi till Bellman bar och såg en man som var skrämmande lik A och när vi kom hem hade J glömt låsa dörren och jag fick en hjärtattack. Inget stulet. Hon tycker att jag är larvig som oroar mig, jag tycker hon agerar som en tonåring. Hon är så litauisk/rysk och jag är så svensk. Samtidigt en ömsesidig beundran, framför badrumsspegeln liksom: vad du är vacker, nej du!
Ibland blir jag så trött på contemporary art, på bubblan av globerotters.
Förstår ni vad jag menar. Den här rotlösheten, att ingenting är beständigt, inte riktigt närvarande, vänskaper som håller i tre månader och sedan upplöses, ingen kontext. Doesn't do it for me. Visst, en sommar, som en flört med staden, men jag saknar verkligen att känna mig delaktig i ett sammanhang, att ha fokus.
Tydligen är jag svensk och en vän av ordning. Eller så handlar det bara om kontrasten mig och Berlin emellan, att i jämförelse... Varje gång jag statuerar ett exempel kommer J med ytterligheter - not if you compare with India! Som när jag sa att luften i London inte är särskilt ren. Hon himlar med ögonen när jag tvättar händerna innan jag lagar mat. Etc.
Hur som, Berlin är fantastiskt, jag har börjat skriva igen, börjat springa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar