sommarens sista sjukdom

Jag träffade älskade F, några timmar innan flyget till Berlin. Det är för mig mirakulöst, att någon som står mig nära ska ha barn. Jag förundras och gläds, tittar storögt på den rundade magen. I Paris klär F ingen mindre än Isabelle Huppert, knäpper knappar och samtalar blygt. Vi ses inte ofta, men att sitta mittemot henne i lägenheten där hon växte upp får tiden att stanna, jag blir närvarande, allt tungt släpper taget om mig. När jag rest blir jag sjuk. Berlinluften ger mig halsfluss. Jag somnade i gräset i Tiergarten, på natten cyklade jag hem genom regnet i Prenzlauer Berg, sedan fem dagar av koma. Såg ut som en annan människa i spegeln. M matade mig med soppa och tog mig till läkaren. Nu är jag frisk, efter en pencillinkur. Påbörjar aktiviteter, böcker, sysslor, texter, det är en röra. Åker snart till ön.