min bästa tid är nu

Hösten anländer även till Berlin. Man känner det i luften om kvällarna, kylan. När jag igår flög från Göteborg till flygplatsen Tegel var det annorlunda, sommarhett, strålande sol, jag svettades under lagerna av kläder som jag bylsat på mig under helgens grådaskiga besök i spårvagnsstaden. Jag är tillbaka på Morena Bar, samma äggröra och pms-stinna servitris, L ringer och jag väljer att inte svara. Telefonen surrar i botten av väskan. Därute klipper en man träden med en enorm seckatör. Sista natten på vandrarhemmet var nästan sömnlös. Jag delade rum med sju andra kvinnor och luften var syrefattig. En ung, lätt utvecklingsstörd, tjej sov ovanför mig i våningssängen och liksom kastade sig fram och tillbaka som av mardrömmar, hon utstötte märkliga ljud. Jag minglade mig genom bokmässan, lyssnade på delvis tillfredsställande seminarier, ett om Finland och Sverige, mest för att jag ville höra Jörn Donners röst, och ett om Tysklands framtid, intressant nu i valtider, Thomas Steinfeldt (kulturchef på Zeitung) talade om det icke enade landet, om de mentala skillnaderna mellan öst och väst, och Tysklands mörka framtid vad gäller ekonomi. På lördagskvällen gick jag på bio och såg Flickan, tyckte om den och grät lite. Nu ska jag titta på ett office space här i närheten, det funkar inte i längden att jobba hemma/Morena. Imorgon skriver jag och J kontrakt på en ny lägenhet i samma område. Känns skönt att komma bort från oljuden här. Baren är färdigbyggd, men nu river de istället upp hela gatan, man har anlagt en kärnkraftsstation precis utanför mitt fönster.

Okinawa